Dagar i storm och mörker

På juldagsnatten svepte stormen in över Mellansverige. Genom Närke, Värmland, Dalarna, ut mot ostkusten kastade sig det rasande odjuret. Efter vad tidningarna skriver nådde den sitt klimax vid Norrlandskusten mellan Hälsingland och Ångermanland. Det skälvde i rutorna och knakade i kåkarna.

Skogarnas träd föll över varandra, ibland över bilar, hus och vägar. Järnvägen slogs fullkomligt ut och avsevärda problem uppstod i bilsamhället. Elnätet slets av och landet slocknade. Nu har vi inte haft ström på tre dagar. Jag har rest in till Hudiksvalls bibliotek, för att lindra abstinensen.

Stormar är på något vis sinnebilden av vår katastrof. Jag förmodar att det har med Europa att göra. Vi drabbas inte av jordbävningar i så stor skala, och översvämningar är såpass lokala. Stormar sveper fram. Det ligger något ödesmättat i dem, som får gudar och romantiska författare att få en särskild glans i ögat.

Bilderna är från Victor Sjöströms film Stormen, från 1928. Kvinnan heter Letty i filmen och spelas storögt av stumfilmsstjärnan Lillian Gish. På det stora hela en tragisk historia om hur Letty flyttar till sin bror i det stormhärjade Texas, men blir utslängd av broderns hustru och tvingas gifta sig med Lige. Ett förhållande som är kärlekslöst och där stackars Letty blir allt vansinnigare av att lämnas ensam i en liten stuga medan stormen ständigt ryter på utanför fönstret. Lige spelas förresten av en av våra största skådespelare för tiden: Lars Hanson.

Lars Hanson och Lillian Gish. Lige är på inga vis en elak karl, kanske lite enfaldig men annars prima.




Letty drivs sakta men säkert mot vansinne, men räddas i sista stunden av filmbolaget som tyckte det var lönsammare med lyckliga slut.

Nere vid stora vägen har de redan fått el. Det är uppåt skogen det ser kärvare ut. 3600 utan el i landskapet. Det är något nästan kusligt att gå runt ute i mörkret. Långt borta glimrar skenet från Näsviken, men i Övrebyn är allt släckt. Här och var flämtar små eldslågor tappert. Men de flesta gårdar står mörklagda. Dunklet är stort, ett regn tog med sig det mesta av snön bort. Stjärnorna skiner dock än. De gör så när man kommer utanför städerna. Och månen är en smal skära strax ovanför horisonten.