Hösten, fru Ramona

Milda, glada, vackra förgängelse! älskvärda höst!
som CJLA skrev.

Det finns en uppfattning om årets gång som strikt delar in månaderna i sina respektive årstider. Gärna på ett ganska sydligt vis med tre för varje årstid. Framför allt blir detta fel med våren. Våren är av så skiftande längd i landet. En skåning jag pratade med en gång saknade, här i Uppsala, den skånska våren. Den var som en hel årstid medan den här bara var kanske två månader. Där nere kunde den sträcka sig ända från slutet av februari till juni. Tidigt fick jag själv inpräntat att mars skulle vara en vårmånad, vilket gjort att mars aldrig riktigt kan leva upp till sina förväntningar. Egentligen är det likadant med december. Vintern är lurigare eftersom vi oftast går efter huruvida det är snö och minusgrader eller inte. Det är en högst konkret årstid.

Sommarens avtåg och intåg är mer milda. Men i vilket fall är september en höstmånad. Det är som att hela omgivningen skälver av det. Visserligen tjuvstartade det hela för flera veckor sedan. Utan att skryta kan jag konstatera att jag själv jobbat en hel del på den här hösten. Rätt snart tröttnade jag på den obscena sommaren och likt Ida tänkte jag att man ska minsann inte tro att det blir höst hur som helst -- om inte någon sätter fart (jag har ritat en photoshopbild med mycken möda för att visa hur det såg ut. Det är något vajsing med min kamera så några foton kan inte erbjudas). Äntligen har det börjat gro, mitt östfrö. Redan om våren sår vi för att skörda i höstetid; reda i midsommarsolens land finns höstens frö groende. Ulla Billquists värld full av violer har vissnat bort. Det är tid att stänga igen och kanske låsa våra sommarstugor, bomma igen inför vintern, stänga av varmvattenberedaren. Fåglarna har tystnat utanför mitt fönster. Nere vid ån sitter inte längre några ungdomar, de som befolkade den under våren och sommaren har gått hem till sig, till sina skolor och jobb. Har man en båt vid en sjö kommer tiden att dra upp den, även om det kan tyckas långt dit. Kanske hinner man ut med den en sista gång eller två. Tiden flyr fram, även i den här historiska staden. Det börjar bli höst, den kommer som ett avsked.

Som ett brev på posten kommer rapporteringar om sommarkatter som lämnats åt sitt öde. Fast kattsamariterna i Sollefteå hade aldrig varit med om något liknande så det kan ju inte vara såå vanligt ändå. Sommarkatter är bra för folk utan värderingar att bli arga och förtvivlade över. Såna som inte riktigt har kraft mod och styrka att ta sig an människornas problem kan alltid bli arg över att folk skaffar sommarkatter. Det behövs inte så mycket analys och konsekvenstänkande i att komma fram
Man undrar vilken sorts människor som sätter ut kattungar att svälta ihjäl i skogen. katter dränker man ju i säck, det har jag sett på film och läst i böcker.

Staden fylls med studenter igen, unga, med framtidsutsikter och säkert mycket oneurotiska liv. Jag började också lite idag, för jag hade en första kontakt med den som ska bli min jobbcoach. Fick göra ett personlighetstest om huruvida jag var mer asocial, konflikträdd eller obenägen för förändringar. Det kan vara bra och inte minst lärande. Jag kommer få träna på min simultankapacitet. Måste hålla i huvudet att ta in vad hon säger och obryta ihop på samma gång.

Hösten underlättar onekligen mitt sökande efter vemod. Sommarens förljugna slöja kastas äntligen av. För sommaren är dessvärre förljugen, årets livslögn. Här i norr bygger vi, är min teori, ofta hela vår årsuppfattning kring sommaren. Mycket möjligt att de gör det även på sydligare orter. Men vinterns köld tror jag gör det än mer aktuellt. Året kretsar kring sommaren. Vi talar oss varma (som om solen inte vore nog) om den svenska sommaren, dess jordgubbar och glass. För sånt har de inte i resten av världen. Knappt ens i Jämtland och Härjedalen. Redan när man kommer ner i Holland och Tyskland slås man av att deras sommar inte har någon sol, eller hur stört omöjligt det är att hitta jordgubbar. Eller så är det inte så. Kanske är den svenska sommaren något av det minst karaktäristiska vi har. En sommar som på det stora hela liknar somrarna i inte bara närliggande länder som Finland och Norge, utan även stora delar av den amerikanska sommaren, eller den ryska. Det finns inget specifikt svenskt över den svenska sommaren.

Under denna tid ska vi leva upp som mest. Nu har jag ett visst personligt agg mot sommaren eftersom värmen är så påträngande; det gör det svårt att alls göra någonting aktivt eller tankemässigt. Man blir slö och korkad. Men det finns en illusion om att sommaren (liksom det finns om vintern) skulle vara lite mer statisk. Präglad av sin värme känns den inte lika flyende som våren eller hösten. Återigen förljugenheten. Sommaren rör sig åt två håll, först varmare och sedan kallare. Dock stagnerar liksom inte jordsnurrningen bara därför.

På Hemköp häromdagen köade tre unga damer framför mig. De skulle ha fest och funderade över musiken. Slutligen kom de fram till att de ju bara behövde söka på spotify efter sommar så kunde de säkert få fram någon bra absolute-summer-skiva. Jag var nära att slå dem med min gurka tills de skaffade sig en egen musiksmak. En höstlista gör att festen får lite annan karaktär.
Så jag gör som vännen Fred och slänger iväg en spotify-mix-list. Skulle vara tio låtar men fick inte bort den sista.

Höst