Vikten att kunna rimma på sitt namn

Jag lämnar mitt sökande efter att bli en bättre och vemodigare människa ett litet tag för att skriva om en sak jag kommit på. Som kulturpersonlighet tror jag att ett bra sätt att bevara sitt minne för framtida generationer är att ha rätt namn. För om man bortser från att man exempelvis gärna får ha gjort schyst musik, varit född i rätt familj, klass, kultur mm. så är det bra att även ha rätt namn.

Mitt exempel är nu bara ett. Men det är ganska bra. Som barn mötte jag klassisk musik först i form av typ Mozart och Beethoven, kanske någon till. Den typen av högst-upp-mästare som befolkar den klassiska musiken. Ganska tidigt uppmärksammades jag dock på Liszt. Och det för att Liszt har ett bra namn. Annars är han inte riktigt en gigant, även om han väl är nog så stor.

Det är närmast förgjort att rimma på Beethoven och Mozart (om man bortser från skämtet "Han sjunger nog som en fågel, en sån där mås-art"). Liszt däremot rimmar lätt, framför allt på twist. Så i ett enda rim kan man göra resan från klassisk musik till modern. Vilket populärmusiken såklart tar tillvara på. Därför mötte jag i min barndom Little Gerhards Liebestraum av Liszt som twist. Även i Sven-Ingvars Alla vill ha någon vän att hålla i hand är det samma rim. Ytterligare ett par sånger som nämner kompositören tror jag mig ha hört. En om att "skjut ej på pianisten, fast han inte är nån Liszt, han rår väl inte för att han har något visst" och även någon som nyttjar det där med att vara listig, ha list, ha Liszt. Jättefyndigt.

Mitt namn serverar dessvärre vissa svårigheter; det är inte helt lättrimmat. Så det blir nog aldrig några sånger om mig.