Den lite krystade finalen

I huset var ljuset tänt.
Lilla Marlene hade gått långt,
hon hade letat vad ensamhet var
och gått vilse i sig själv.
Men i huset var ljuset tänt.

Där fanns tak och värme, ett hem.
Vad än ensamheten är,
måste man hitta ett hem i sig själv.

Nästan slutet

Det såg nästan ut som att
stackars lilla Marlene skulle störta
mot en ond bråd död. Med ett plask
landade hon dock i en hatt!

Dyblöt kröp hon ut, och upptäckte
hon var på en liten ö, där det bara fanns
ett hus och stenar. en som ägde hatten syntes
inte längre till. Men huset kändes bekant,
fast lilla Marlene nog aldrig sett det förr.

I skyn

En stor ande mötte henne i skyn.
Ensamhet är alla stora andars öde.
"Är du en gud?" frågade lilla Marlene,
men det var han inte.
"Vad är ensamhet?" frågade hon då.
Den store anden svarade då
att ostördhet var det välkomnaste
av det välkomna, det högsta av goda.
Är man mycket klok behöver man också
vara oerhört ensam.

"Vad är det att inte vara ensam,
det är gemenhet, simpelhet."


Sedan tröttnade den store på lilla Marlene
och kastade ner henne mot jorden.

4/2 -11

Då grep en hård vind tag
och ven med lilla Marlene.
Hon kastades upp i skyn, i ett huj!

Långt borta på himlen syntes en
stjärna, den hette Betelgeuse.
Det var en stor stjärna som var alldeles för sig själv.
Är man så stor i en så kall rymd,
måste man nog vara väldigt ensam.

In Youth, Beside the Lonely Sea

Lilla Marlene gick genom skogen,
gick under tysta skyar, tills hon,
och då var klockan mycket, kom fram
till havet. Där tog vägen slut.

Hon hade varken aning om var hon var
eller vart hon skulle. Allt hon såg var
skog och vatten. Lilla Marlene var
fullkomligt borttappad i sig själv, stackarn.

Ugglor i mossen

Vad var det egentligen för skog,
som lilla Marlene var i? Hur hittade
man ut, om vesslan hade haft rätt
kanske hon aldrig skulle göra det,
för tydligen var hon ju så ensam!

En uggla som hette Hanne
fräste att i Svea rike är minsann
inte någon ensam, de är bara bortskämda.
Hon och hennes vänner i mossen,
spottade och fräste efter lilla Marlene,
men hon hade slutat att lyssna.

Efter visst datavajsing är den tillbaka!

I lingonriset kastades den lilla Marlene,
där låg hon.

"Så ensamhet är att inte
ha någon som hjälper
en bort från sig själv?"
frågade en mjältsjuk vessla
och tittade bort mot
snåren, där Søren försvann.