söndag 19 juni 2011

Min vän Tolstoj

"Fastän människorna, som till ett antal av några hundra tusen samlats på ett föga vidsträckt område, bemödat sig om att vanställa den mark, där de trängt sig samman; fastän de slagit in stenar i marken, för att ingenting skulle växa därpå; fastän de rensat undan varje uppstickande grässtrå; fastän de rökt ner med stenkol och fotogen; fastän de huggit bort träden och fördrivit fyrfotadjur och fåglar, -- så var våren ändå vår, till och med i staden."

En alldeles fabulös begynnelsemening.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar