Vid halv sex, lördagen 30 oktober 2010 smög sig en mystisk individ mot Engelska parken. Han hade redan en gång passerat och då, till sin besvikelse, konstaterat att universitetets dörrar var låsta. Nu, efter att ha lämnat tillbaka några böcker på Carolina rediviva, gjorde han ett nytt försök.
Det skymde; molnen färgade himlen i mönster av mörkblå nyanser. I en ICA-kasse av tyg bar den mystiske en bunt böcker. En mild vind blåste och enstaka kajor avtecknade sig mot himlavalvet.
Den här gången hade han mer tur. Just som han var på väg tillbaka höll en kvinna på att gå ut. Han hastade något på stegen för att möta henne i dörren. Mitt i dörröppningen stannade kvinnan upp.
"Har du kort?", frågade hon och synade den mystiske.
"Nej", svarade denne sanningsenligt.
"Pratar du svenska?", frågade kvinnan, som uppenbarligen inte hört med vilket klart klingande riksmål den mystiske svarat henne.
"Ja, det gör jag"
"Studerar du?"
"Ja, men jag läser på dagarna då jag inte behöver något kort", den här gången avvek dock den mystiske från sanningen.
"Ska du lämna tillbaka böcker?"
Den mystiske nickade. Kvinnan synade honom återigen och sade till sist:
"Jag har aldrig sett dig"
Därpå lät hon den mystiske komma in i universitetsbyggnaden. Där tömde han sin kasse varsamt. Men inte lämnade han tillbaka några böcker till biblioteket inte.
I trapphuset på väg mot sitt rum såg han en portfölj stå utan ägare.
Mysteriet och mörknaden tätnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar