Min vän trädet är dött

Hösten sprider sin kyla över golvet. Jag borde stänga fönstret, men jag intalar mig att det är friskt. Min pelargon blommar nu. Utanför fönstret börjar björken allt mer övergå i gult. Hösten är den vackraste årstiden i mina delar av den gamla lärdomsstaden. Det har att göra med löven. Här är fullt av lövträd som lovar att vintern är på väg för att hämta oss.

Jag tänker på sångerskan Alexandra. Hur kan det komma sig att så många av min musiksmaks kvinnliga vokalister dör unga? Kanske är det bara som jag får intrycket av eftersom det är ovanligare att dö ung och därför tänker man mer om någon gör det än om den dör ålderstigen. Jag får göra en sammanställning där jag ser hur många de är egentligen. Låtom oss börja med Alexandra eftersom jag tror hon är en av de mer okända här i Sverige. Dessutom är hennes liv lite som en förvrängd saga.

Wikipedia-artikeln säger nog det mesta jag vet egentligen. En gång i ett land långt borta (Litauen, 1942) föddes Doris Treitz. Familjen, som var tyskar, fick under andra världskriget fly undan det agg som krigslyckan lämnade kvar då den vände. Undan för Röda arméns framfart tog de sig till vad som blev Västtyskland. Där levde de i en sådan fattigdom, ack ja. Modern var dock uppmuntrande och i sin skolgång i Kiel mötte Doris Treitz många andra som spelade och sjöng, och en längtan inför att stå på scen väcktes inom henne själv. Som 20-åring var hon senare med och tävlade om att bli fröken Tyskland.

(Lite lustigt förresten, skulle översätta några rader från tyska genom Google translate:
1962 nahm sie an der Miss-Germany-Wahl teil und belegte den neunten Platz.
blev då
I 1962 hon deltog i Miss USA-valet och slutade på nionde plats.
Miss-Germany-Wahl blev Miss USA-valet)

När i vilket fall Doris Treitz var tonåring fick föräldrarna lov att hyra ut ett rum i lägenheten för att klara hyran. Märkligt är att här har hennes far fallit ur bilden. Han var med i början, han var den som ordnade en lägenhet redan innan de flydde, och han tyckte nog dottern skulle skaffa sig ett skrivbordsyrke istället för att bli något konstnärligt. Men sedan är han inte med mer. Det är modern som får gå runt och förgäves försöka få hushållskassan att gå ihop. Kan föräldrarna ha skilt sig? För familjen flyttade ändå från Kiel till fattigkvarteren i Hamburgs Rothenburgsort. Tyska Wikipedia ger svar. Modern skiljer sig och flyttar med Doris och systern Melitta. Doris ströjobbar som piga och sekreterare och får råd att köpa sin första gitarr.

En ryss vid namn Nefedov flyttade in till dem. Han var på väg till Amerika och mellanlandade i Tyskland för att ordna upp sin situation. Och se, Doris blev kär, och han i henne. Kärleken blommade raskt och häftigt och Doris blev med barn. Rollen som kulturarbetare tycktes bli allt mer avlägsen och drömmen falnade med ett barn på halsen. Nefedov och Doris separerade och han for vidare till staterna. Med slit och möda tog hon ändå examen på konstskola och började arbeta vid teatern, hon försörjde nu både sitt barn och sin moder. Istället för Doris Treitz tar hon nu namnet Alexandra, efter sonen Alexander. Det lät liksom fräckare, en artist skulle inte heta Doris Treitz. Hon tog sånglektioner och blev till sist upptäckt av skivproducenten Fred Weyrich. Året är nu 1965, hon är 23 år gammal. Drömmen klarnar åter och närmar sig hennes utsträckta händer.

Weyrich är nu en duktig producent som vet vad han letar efter och vad han egentligen funnit i Alexandras djupa röst och band till östblocket. Vilken framtoning hon skulle ha var därför given. Hon fick melankoliska sånger med klara influenser från den ryska vistraditionen. Hennes fält var det ryskinspirerade, det var där Weyrich skulle sälja in sin nya stjärna. Hon lanserades därför också i öst och blev en av de första som turnerade runt i hela Tyskland och Sovjet tror jag.

Själv var hon nog inte alldeles nöjd med att ha blivit inplacerad i en genre på detta vis. Hon ville vara mer än bara en slaviskinspirerad popsångerska. Det sägs att den enda gången hon sjöng sin näst första hit Sehnsucht, das Lied der Taiga (Längtan, Taigans sång), dvs. i studion, hatade hon den så mycket att hon grät.

Så för att ta sig ut ur de marknadsmässiga ramar hon fått reste hon utomlands. Hon kunde flera språk, i alla fall engelska och franska, så hon odlade kontakter och sjöng in en del franska chansoner. Hon samarbetade med Salvatore Adamo, Gilbert Bécaud och Yves Montand och reste till Brasilien för att arbeta med Antonio Carlos Jobim och på så vis bredda sitt konstnärskap.


Styrkt av sina resor återvände hon till Tyskland. Nu skulle hon kunna bygga sin artistiska karriär vidare åt nya höjder och håll som hon själv valde. Hon skulle inte behöva foga sig till enbart vad andra sade åt henne. Samtidigt hade hon arbetat hårt och var utmattad. Efter att 31 juli 1969 ha varit i Hamburg och förhandlat med sitt skivbolag skulle hon få en välbehövd semester. Därför tog hon, hennes moder och son bilen ut på väg till orten Sylt. Det var Alexandras första bil, en Mercedes-Benz 220 SE Coupé.

Alexandra var inte någon van förare således. Två gånger på vägen stannade hon dessutom vid olika bensinstationer för att hon tyckte motorn gick dåligt. Stationerna provade byta ut olika saker, bland annat tändspolen. Framåt klockan tre på riksväg 149 närmade de sig den svåra korsningen med väg 203. En farlig plats med dålig sikt och många olyckor. Vid stoppskylten stannade in Alexandra utan körde rakt ut i korsningen och rammades från höger av en framrusande lastbil. Alexandras lilla bil kastades ur vägen och skadades svårt. Alexandra dog på direkten, hennes mor dog senare på sjukhuset och sonen klarade sig med lindriga skador.

Ingen vet riktigt vad som gick så snett. Bromsarna tycks ha strejkat. Omfattande teorier om sabotage finns. Bland annat en teori om att Alexandra skulle haft en kärleksaffär med en förmodad Fransk-amerikansk agent, vilket Stasi tydligen kände till. 3000 människor närvarade då hon begrovs.



Det här är nog min favorit bland Alexandras sånger. Kom 1968 och handlar just om trädet som dött. I gryningens rodnad högg de ned det för att göra plats åt nya hus av glas och betong. Trädet var hennes bästa vän och hennes band med barndomen. Vem ska nu ge henne skydd och ro? Men kanske sker ett mirakel. Kanske har de en rabatt framför huset och kanske kommer där trädet åter gro. Fast då kommer det vara så litet och skört och det kommer ta många, många år innan det åter vuxit till sig. Och då kommer det nog inte vara detsamma längre.

Så även om det sker ett under blir det nog sig inte riktigt likt.
Det ligger en dyster nimbus över Alexandras minne. Hon kämpade så hårt för sin sak, för att få stå på scenen och göra sin grej. Så ensam stred hon för sig själv, sin mor och sin son. De klarade sig igenom fattigdomen och fann drömmen kvar, att stå på scenen. Där uppe var hon i sitt sanna element. Men hon blev inklistrad i en mall. Hon skulle vara mystisk, med sina bruna ögon och rysk, hon skulle vara den som tog hand om de tyskslaviska marknadsandelarna. Beskuren av vad som ansågs som önskvärt. Hon slogs och stred ändå mer. Sliit och slääp. Hon kämpade för att få vara sig där uppe på scenen. Det såg ut att lyckas, hon skulle få chansen. Och sen dog hon.

Vi jobbar så hårt för våra drömmar, vi gör vårt bästa, gång på gång, immer wieder, bakslag för bakslag. Sen dör vi.



(Ännu märkligare grej på Google translate. Skulle kolla vad vorentscheidung kan betyda och kopierade in:
Alexandra sollte an der deutschen Vorentscheidung zum Grand Prix de la Chanson neben Siw Malmkvist, Peggy March und Rex Gildo mit drei Beitragstiteln auftreten. Aufgrund gesundheitlicher Probleme rieten ihr die behandelnden Ärzte von diesem Vorhaben ab. Die Lieder sind bis heute nicht bekannt.

Med lite möda skulle jag själv översätta det till:
Alexandra var i den tyska finalen för Grand Prix de la Chanson, vid sidan av Siw Malmkvist, Peggy March och Rex Gildo, med tre bidragstitlar. På grund av hälsoproblem avrådde henne de behandlande läkarna detta förehavande/projekt. Visorna är än idag okända.

Google translate tycker att det står:
Alexandra sker vid den tyska finalen för Grand Prix de la Chanson bredvid Muriel Day, Peggy Lee och Rex Gildo med tre översyn titlar. På grund av hälsoproblem, rådde läkarna henne på detta projekt. Låtarna är fortfarande inte kända.

Själva översättningen är väl inte så speciell. Visst har den sina brister, men det får man räkna med. Men vad händer egentligen med de deltagande? Hur blir Siw Malmkvist och Peggy March egentligen Muriel Day och Peggy Lee. Hur kan det gå till?)